Här sitter jag kvart över två en onsdagsnatt och gör absolut NADA vettigt. Efter en trevlig grillkväll med Johan och hans grannar igår tog jag lite sovmorgon idag, sen har jag jobbat ett par timmar innan jag (efter kvällsmat och ombyte) körde hem till Josefin för några koppar kaffe med henne och Julia. Störda i huvudet är de båda två men I like it haha!
Är ledig imorgon (som så många andra - fint med röd dag sådär mitt i veckan IGEN) men hade ju egentligen tänkt sova vid det här laget. Kom dock in på någon blogg där det skrev om den här Eslövs-pappan som glömde sin 2-åring i den varma bilen så många timmar att han tillslut dog. Så jävla hemskt så det finns inte, usch det är så jag mår dåligt bara av tanken på den ÅNGESTEN.
Blir så ledsen när jag hör om sånt för det känns så himla... onödigt. Men framförallt förvånas jag över hur kalla människor kan vara. Där sitter folk och skriver en massa skit om den här mannen som precis förlorat sitt älskade barn - och som för all framtid kommer få leva med känslan av att det är hans FEL. Ja, han hade ansvar och klart man får ifrågasätta vad som hände egentligen, vad gick snett? Men alla har vi väl glömt viktiga saker någon gång - kanske inte ett BARN men det finns väl egentligen ingenting som säger att den där tandläkartiden du missade igår morse lika gärna kunde varit att DU för en gångs skull hade ansvar för lämning på dagis..? Om barnet inte syns och inte hörs och du t ex sitter i telefon med din chef och försöker lösa ett arbetsrelaterat problem - då är det troligtvis ganska lätt att fastna i sin vanliga rutin och köra raka vägen till jobbet. Ingen kan säga till 100% att de ALDRIG skulle kunna glömma/begå ett misstag som detta för man vet inte det förrän man sitter där "med skägget i brevlådan". Tror ni den här Eslövs-pappan gått runt och trott att HAN skulle kunna glömma bort sin egen son någon gång? Nej antagligen inte. Och ändå hände det. Att slänga ur sig idiotiska kommentarer om honom som människa och förälder hjälper inte situationen - pojken kommer inte få livet tillbaka, han själv kommer troligtvis aldrig känna sig riktigt hel igen och framförallt blir det inte lättare för övriga anhöriga att bearbeta den här förlusten. Sluta döma alla så mycket och lägg krutet på att ta hand om varandra istället!
(Och nej, jag har ju inte barn men jag tänker ändå tycka till - så de så)
Och med det sagt tänkte jag borsta tänderna och krypa ner. Ska ha stora städ- och tvättdagen imorgon tänkte jag, skoj skoj!
något som kan hända VEM SOM HELST
noerdin En kommentarHär sitter jag kvart över två en onsdagsnatt och gör absolut NADA vettigt. Efter en trevlig grillkväll med Johan och hans grannar igår tog jag lite sovmorgon idag, sen har jag jobbat ett par timmar innan jag (efter kvällsmat och ombyte) körde hem till Josefin för några koppar kaffe med henne och Julia. Störda i huvudet är de båda två men I like it haha!
Är ledig imorgon (som så många andra - fint med röd dag sådär mitt i veckan IGEN) men hade ju egentligen tänkt sova vid det här laget. Kom dock in på någon blogg där det skrev om den här Eslövs-pappan som glömde sin 2-åring i den varma bilen så många timmar att han tillslut dog. Så jävla hemskt så det finns inte, usch det är så jag mår dåligt bara av tanken på den ÅNGESTEN.
Blir så ledsen när jag hör om sånt för det känns så himla... onödigt. Men framförallt förvånas jag över hur kalla människor kan vara. Där sitter folk och skriver en massa skit om den här mannen som precis förlorat sitt älskade barn - och som för all framtid kommer få leva med känslan av att det är hans FEL. Ja, han hade ansvar och klart man får ifrågasätta vad som hände egentligen, vad gick snett? Men alla har vi väl glömt viktiga saker någon gång - kanske inte ett BARN men det finns väl egentligen ingenting som säger att den där tandläkartiden du missade igår morse lika gärna kunde varit att DU för en gångs skull hade ansvar för lämning på dagis..? Om barnet inte syns och inte hörs och du t ex sitter i telefon med din chef och försöker lösa ett arbetsrelaterat problem - då är det troligtvis ganska lätt att fastna i sin vanliga rutin och köra raka vägen till jobbet. Ingen kan säga till 100% att de ALDRIG skulle kunna glömma/begå ett misstag som detta för man vet inte det förrän man sitter där "med skägget i brevlådan". Tror ni den här Eslövs-pappan gått runt och trott att HAN skulle kunna glömma bort sin egen son någon gång? Nej antagligen inte. Och ändå hände det. Att slänga ur sig idiotiska kommentarer om honom som människa och förälder hjälper inte situationen - pojken kommer inte få livet tillbaka, han själv kommer troligtvis aldrig känna sig riktigt hel igen och framförallt blir det inte lättare för övriga anhöriga att bearbeta den här förlusten. Sluta döma alla så mycket och lägg krutet på att ta hand om varandra istället!
(Och nej, jag har ju inte barn men jag tänker ändå tycka till - så de så)
Och med det sagt tänkte jag borsta tänderna och krypa ner. Ska ha stora städ- och tvättdagen imorgon tänkte jag, skoj skoj!